hannamerica.blogg.se

Jag har bara 10 dagar kvar i USA och idag måste jag lämna in min skoldator så det här blir mitt sista blogginlägg. Jag vill börja med att säga att tiden har gått så ofattbart fort. Det kändes som igår jag stod på flygplatsen och vinkade hejdå till familjen och Sverige. Fast å andra sidan känns det evigheter sedan jag var hemma och träffade nära och kära... ja detta är väldigt förvirrande och ännu svårare att förklara. Min tid i USA har varit hur underbar och lärorik som helst och fast att tiden i början var jobbig ångrar jag inte en minut att jag åkte. Jag minns hemlängtan, besvikelsen och tårarna, men efter familjebytet blev allt genast mycket bättre och jag är så glad, så glad, att jag stannade kvar här i USA. Allt jag upplevt och fått vara med om under de här tio månaderna som utbytesstudent är så otroligt svårt att förklara! Jag har träffat underbara människor, levt i en annan kultur, gått på high school, testat på saker jag aldrig hade gjort i Sverige och rest runt massor. Åh, jag minns de förhoppningar och förväntningar jag hade innan jag började mitt äventyr och det är roligt att tänka tillbaka på. Till exempel tänkte jag såhär:

* jag trodde livet skulle bli lite som en high school film (sant)

* jag trodde jag skulle gå upp massa i vikt som en redig americano (falskt)

* jag trodde utbytesstudenten från astralien skulle vara omogen och jobbig (haha fråga mig inte varför. det visade sig ju att hon är helt jävla underbar och jag saknar henne massvis. Hon kommer alltid vara en syster för mig!)

* jag trodde jag skulle äta McDonalds tusentals gånger (sant)

* jag trodde min första värdfamilj skulle äga (falskt)

... och massa massa mer!

 

Nu, de tio sista dagarna jag har kvar ska jag untnyttja så gott jag bara kan med att resa mer och umgås med de närmaste vänner jag har här borta. Usch, det här är så jobbig och kännslomässigt. Jag ser så himla mycket fram emot att få komma hem och träffa alla igen, varje gång jag tänker på det ler jag och hoppar upp och ned av glädje innombords. Men sen så vill jag verkligen inte lämna alla nya människor jag lärt känna här borta heller, för vem vet när jag kommer komma tillbaka? Jag gråter nästan bara av att tänka på det och får en sor klump i magen. Ja vad ska man säga? Det är verkligen bittersweet.

 

Jag har haft en underbar tid i USA och jag är så himla lycklig att jag fick den här chansen. TACK TACK TACK mamma och pappa! Det här har gett mig så många fina minnen.

 

Dagarna rullar på som vanligt och jag lever vardagslivet, fast på en tråkigare nivå haha... skolan är så tråkig utan alla seniors! Och med tanke på att dom är borta ser min skoldag ut såhär: två av mina lektioner är faktiskt riktiga lektioner, restrerande 6 gör vi ingenting i. (varför enns vara i skolan undrar man ju...?) Jag går runt om dagarna i hopp om att hitta en yxa så jag kan mörda mig själv! Men jag har bara två små dagar kvar i skolan och sen sticker jag iväg till LA. Uuuh tiden går så fort! Jag kommer vara i LA i sex dagar och sen när jag kommer hem har jag endast tre dagar kvar i USA. Då kommer jag ha mitt sorgliga hejdå-party och tröstäta massa USA-godis jag kommer sakna.

 

Med tanke på sakna så läste jag på en annan utbytesstudents blogg om saker hon saknar med sverige så tänkte jag göra samma sak. Här har ni min lista på saker jag ser fram emot med min svenska återförening: (kommer säkert glömma massa)

- mammas mat

- alla underbaringar jag känner och min hund simba

- SNYGGA KILLAR

- lokaltrafik

- EMMAS KLADDKAKOR

- eget rum

- gott kranvatten

- god choklad

- frukt och grönsaker

- mys och storda kvällar med mina kompizar

OCH EN MASSA ANNAN MAT JAG INTE ORKAR RÄKNA UPP! (det med casp tycker jag nog är viktigast)

 

Varför jag inte bloggat är på grund av TORNADO! (inget internet)  Yes ni läste rätt, i söndags kvall fick vi en tornado (kommer inte ihåg svenska ordet) varning, GAAAAH läääskigt! Som tur var blev inte kvarteret där jag bor träffat alls lika hårt som områden runt omkring men jag var fortfarande skiträdd haha. Jag låg i sängen och räknade sekunderna mellan blixtrar och dunder och bra väntade på att taket skulle blåsa bort. Men jag överlevde som tur är och vi hade ingen skola igår pga en liten brand som tornadon skapat.

Sen, vet ni vad?! Nu är det bara 4 dagar kvar tills jag åker till Los Angeles, åh det kommer bli så galet kul!

 

Nej nu ska jag fortsätta med att äta nutella och ikväll ska jag stå i kiosken för ett softball game. Ha det så bra fina vänner!
Här får ni lite bilder från Graduation som var i söndags innan the tornado:

Som sagt har jag varit på State Track de två senaste dagarna och det har varit hur kul och nervöst som helst. Pekin (min skola) tävlade i många grenar och det gick faktiskt väldigt bra och jag är stolt over allihop! Sen var det ockå roligt att se folk från andra skolor i Iowa... jäääklar vissa är redan nu ofattbart duktiga! Jag bara älskar att kolla på fridrott, fast blir så himla nervös... det är galet. Medans mina värdbröder och kompisar springer nere på banan sitter jag på läktaren och nästan svimmar av nervsitet, fy!! Jag blev hes av allt skrikande haha! Lite solbränd blev jag också för vi hade underbart väder, yeeeywooh för det!!

Förlåt för dåligt bloggande men här får ni updatering!

Idag var det seniors sista dag i skolan vilket var sorgligt. På söndag är det graduation cermony och sen är det hej då till dom.

Ikväll kom min värdmammas föräldrar hit från Tennessee. Jag har träffat dom en gång förut och dom är jättemysiga. Vi har precis ätit middag tillsammans och jag ska snart lägga mig for imorgon blir det upp tidigt for State Track. State Track kommer vara torsdag, fredag och lördag vilket betyder att jag är ledig från skolan WEEEHOOOO!

Annars så har sommarvärmen verkligen kommit till Iowa nu. Det är strålande sol och supervarmt. Haha, trodde seriost jag skulle svimma på träningen igår då det var 35 grader ute..!

Puss och hej, leverpastej!

Något jag blir riktigt irriterad över är hur folk behandlar hundar här borta. Min värdfamilj har haft hund i tre år och hon är jättesöt, men man ser henne..aldrig. Hon bor ensam i en bur på baksidan året om, två gånger om dagen får hon komma ut för att gå fem minuters promenader med min värdpappa. En på morgonen, en på kvällen. Alltsa seriöst, om man ska ha en hund får man väl förfan ta hand om den också! Nej usch vad jag tycker synd om henne.

Jag har börjat ta med henne ut på promenader minst en gång om dagen för jag klarar verkligen inte av att höra henne gny ute i buren. Nej seriöst, ta hand om hunden... annars tar jag med henne hem till sverige!!

(no offense värdfamilj, jag älskar er fortfarande, men snälla säg inte att ni tycker synd om Dottie när ni inte gör någon jävla skit åt situationen)

Idag är det mors dag här i USA och det firades med att jag och mina värdsyskon storstädade hela huset. Snällt va?! Sen vill jag bara säga att jag är så glad över att ha världens bästa mammor! Min svenska mamma är såklart oslagbar men min amerikanska är hur underbar och go som helst! Så Happy Mother's Day på mina fina mammor ♥

 

Sen så är track säsongen för min det slut nu, vilket är synd for track har varit så himla roligt! Hade sista tävlingen i torsdags och jag kom 4a så det var jag helt nöjd med. Nästa helg är det State Track (där de bästa i Iowa tävlar), bada mina värdbroder och andra på skolan ska dit och tävla så jag kommer såklart hänga med och heja på! Har har ni en otroligt... vacker?! bild på mig från i torsdags:

GODMORGON FINA MAMMA! Hoppas du får en underbar torsdag ♥

Igår hade vi en Track tävling som kallas Conference. Just nu är det bara dom bästa som får tävla eftersom det drar sig mot slutet och snart är det State Track. State Track är den sista tävlingen där de bästa i hela Iowa tävlar. Så på torsdag är det tävling igen och då avgörs det vilka som kommer få vara med i State Track. (jag vet redan nu att jag inte kommer kvalificera mig men det är kul att fortfarande få vara med och tävla in till slutet)

Igår hoppade jag sämre än jag någonsin gjort förut vilket gjorde mig skitarg och jag satt och var grinig i minst en timme efteråt. Sen, fast många hade en pissig kväll igår kammade Pekin (min skola) enda hem vinsten. Det är 7e året i rad vi vann Conference så det var kul. Har får ni lite bilder från igår.

 

Som sagt har jag precis varit på en härlig semester-resa med min svenska familj. Jag vill bara börja med att berätta hur UNDERBART det var att få träffa dom igen och nu när jag tänker efter fattar jag inte hur jag klarat nästan 9 månader utan dem. Om jag ska vara ärlig var jag lite nervös i början men som tur var var allt lika normalt (eller normalt kanske inte är rätt orsdval, hägerfamiljen är ju hägerfamiljen....) men det var i alla fall som om vi inte vart ifrån varandra alls efter bara fem minuter. Jag bara älskar älskar älskar min tokiga familj ♥

Men nu till resan:

 

äventyret borjade i New York City. Där spenderade vi tre hela dagar på ett hotell supernära Times Square.

Vi åkte runt på sightseeing i röda turistbussar varje dag och fick se massa typiska New York saker. En av dagarna åkte vi till kyrkan vid Groud Zero och såg frihetsgudinnan på håll.